tidenvillifatt

..på föregående inlägg då jag känner att jag verkligen inte fick fram mina känslor och tankar såsom de borde ha framförts.

Jag hatar människor
Jag hatar människor
Jag hatar människor
Jag hatar människor

Jag
hatar
människor
!!!

Sedär, en mycket bättre beskrivning av hur jag känner för tillfället.
Frittfram att påpeka att alla människor inte är hemska (denna man är ett av dessa undantag) men jag kommer förmodligen inte hålla med er om att någon annan inte är en människa värd att hata..

Jag vet att hat är ett starkt ord.
Men jag känner väldigt starka känslor just nu.

Först kan jag tala om att intervjun gick prima, ska provjobba imorgon(!) och ser faktiskt fram emot det. En ny dag, med nya möjlgheter och så vidare.

Sen till det detta inlägg ska handla om. Nämnligen besvikelse.
Visst är det väl så att vi alla blir besvikna ibland? (vissa oftare/mer än andra) Den där känslan av att se fram emot något, det blir som en ballog i magen och den sticks det sedan hål på och luften blåses ur en. Man känner sig värdelös, värdelös i andras ögon.

Idag vart jag besviken på två personer, riktigt jättebesviken. Jag var även sårad av en tredje, som förmodligen inte ens förstod att denne sårade mig. En fjärde person fick mig bara att ännu mer inse hur värdelös jag oftast känner mig. Nu var det egentligen inte meningen att detta skulle bli ett gnällinlägg, utan snarare ett inlägg som talar om för alla att, hur besvikna ni än är, det är inte erat fel!

Det är fan inte lätt att vara alla till lags
men jag fortsätter försöka..