tidenvillifatt

Jag vill ha någon att ringa när allt känns för mycket och trångt, någon som svarar, inser min panik och helt enkelt säger "vänta där du är, jag kommer och hämtar dig." En som inte krånglar till allt med jobbiga frågor, hemska tider och bråk. Någon som inser att jag faktiskt inte orkar allt hela tiden, men med hjälp orkar jag det mesta. Någon som förstår att även jag är värd en sekund extra, ett ögonblick till.

Jag har varit iväg ett par dagar och jobbat. Det var regnigt..och kallt..och helt galet sjukt jätteroligt..stundvis. Opepp på tidiga mornar och sena kvällar med jättelite lön dock, men man får ta vad som erbjuds. Imorgon bär det av på jobb igen, lördag också sedan är jag nog ledig söndag-onsdag..om jag förstått det rätt. Efter det bär det av igen, mot andra mål. Får se om jag är på då eller om jag stannar hemma denna vända.

Lyssnar på Bag in box låten, men jag har veerkligen svårt för att gilla den. Tur att man var bortrest under värsta sommarplågotiden. ;]

..i mitt liv.

Jag tänkte skriva detta minut för minut / timme för timme..men det orkar jag inte. Speciellt inte eftersom jag insåg att mitt liv kretsar kring min hund och det är depprimerande.. Så vad gör jag denna regniga(<3) lördag? Jo, jag sitter framför tv:n, pillar på datorn, leker med hunden, städar och funderar på att packa. Inget värt. Egentligen vill jag bara träffa Mister, men han verkar minst sagt ointresserad. Så, fuck it. Ikväll ska jag umgås med familjen som varit borta ett tag. :]

Jag är nog en av de få som verkligen älskar regn. Det är så mysigt och jag bara njuter. Att sitta inne med en vaarm kopp choklad, eller te (kaffe är inget för mig) och mystitta på regnet. Höra det smattra mot rutan. Underbart! Att dessutom ha världens mysigaste hundvalp till sällskap är inget minus.

Jag är så trött på mig själv. Att jag aldrig gör som jag tänkt, som jag säger, som jag vill. Jag fortsätter i samma hjulspår. "Vad skiljer hjulspår från en grav? -Djupet" Jag är snart längst ner. Så långt ner i vanorna man kan bli. Så trött.

Okej, antar att jag ska ta upp några exempel. Så vi börjar med det som stör och plågar alla kvinnor (nästan alla i alla fall) deras vikt. Nu är det så att jag har några kilon för mycket, och vet om det. Men gör inte ett jävla skit åt det. Varje morgon påminner jag mig själv om att inte äta så onödigt mycket onyttigt. Att röra mer på mig. Varje dag misslyckas jag eftersom jag hela tiden säger, imorgon..imorgon. Varje kväll lovar jag att ta tag i allt, imorgon. Förbannade jävla imorgon.

Okej, ett annat exempel. Folk. Jag lovar mig själv gång på gång att inte ta skit. Att inte ringa folk som betett sig illa. Att sluta vara en sån beroende mes. Att ta tag i allt, sluta ta skit och bara bry mig om folk som bryr sig om mig. Men endå slutar det med att jag ringer upp alla de idioter som sårat mig så otroligt många gånger, bara för att inse att de kommer att såra mig igen. Varje gång blir jag lika chockad över att de sårar mig, varje gång försöker jag lista ut vad som är fel och varje gång skyller jag på mig själv. Jag blir så trött.

Vad ska jag göra?
Jag orkar inte.