tidenvillifatt

Nu har jag jobbat klart för denna vecka, har tjänat ungefär 3.300 kr, helt okej enligt mig! Hoppas på att alla lappar "går igenom", annars blir det mindre pengar..och det känns inte nice. Men jag kommer överleva i alla fall. Hehe.

Jag vet att jag lägger alla inlägg i fel kategorier, ska ta en dag snart och fixa iordning det. Men först ska jag bara berätta lite kort om gårdagen.

Jobbade 12-22 igår och någonstans runt 19 började jag fundera på om det inte var en lite väl lång arbetsdag. Men för att ha gett ut mest brickor av alla (=tjänat mest pengar) är jag väldigt nöjd! Att min älskade mamma kom och överraskade mig när jag slutat och bjöd med mig på cider i ett av de mysiga tälten, det satte verkligen guldkant på min dag. Jag stortrivs på mitt jobb, även när det regnar, är lite folk och allt känns motigt har jag roligt med de andra som jobbar där. Det är verkligen en speciell stämning!

Nej, dags att fixa iordning mig inför dagens jobb!

Idag har jag jättemycket att göra, dels ska jag leva upp till gårdagens underbara resultat på jobbet (det känns jättebra att chefen tycker så mycket om mig!) dessutom ska jag, på något konstigt sätt, hinna iväg till bibblan för att checka in mig, mina systrar och en vän till dem till vårat flyg på måndag. Stressigt! Får försöka cykla iväg till bibblan på lunchen, något annat hinner jag inte.

Det här med superhjältar och vardagshjältar har jag funderat en hel del på idag. Igår, på jobbet, berättade en kvinna om ett hjältedåd hon gjort (kort sagt, hon räddade en knivhotad man) men såväl jag som andra hade svårt att tro på hennes berättelse. Då kom tankarna "varför skulle inte hon kunna vara en hjälte? För att hon inte ser ut som en typisk hjälte?" Det är egentligen sjukt hur "våra" hjältar på tv ser ut. Pinsmala och omänskliga. Hemskt!

Jag bugar i alla fall för alla vardagshjältar som kanske inte uppmärksammas eller ens är medvetna om alla liv de räddar. Ni är guld värda, oavsett hur ni ser ut! :]

Tänk på att utsidan inte är allt
Det är insidan som räknas.

Det blir en jättekort, jättesnabb uppdatering för jag har lite bråttom.
Bråttom in i duschen, bråttom till sängen, bråttom överallt. Hela tiden. Men endå har jag tid att sitta här och slösa bort mina timmar, knasigt.

Jag fick jobbet!
Det känns skönt.

att tala om att jag inte valde något av mina 6 alternativ inatt.
Jag valde ett 7e alternativ, som jag inte ens skrev upp.

Nämnligen att;
7. Rensa datorn för att ta så lite plats på brors externa som möjligt
    sedan sova alldeles för få timmar inatt (såklart)

Idag när jag kikade ut under min ögonmask (som jag sover med för att det aldrig verkar bli mörkt nog i mitt rum) såg jag bara grått. Gråttgråttgrått. Gråa moln med gråa människor under sig. Det blåser kallt idag och helt plötsligt har alla undangömda fleecetröjor, långbyxor och rejäla skor hittat sin väg fram medan kjolar, linnen och flip-flops snällt får smyga tillbaka till sin plats..
längst
in
i
garderoben.

Jag gjorde, självklart, revolt och gick ut i kortbyxor och linne. Vilket var dumt, det blåser faktiskt ordentligt!

Ska snart cykla ner (inte med min cykel, för den är stulen) till skolan och lämna tillbaka min älskade dator. Hemskt att vara hela sommaren utan den. Vet knappt hur jag ska överleva. Men det får gå.

...som alla verkar skriva på kvällen.

Nu ska jag snart antingen
1. kolla på film, försöka glömma alla problem och sova alldeles för få timmar inatt
2. smsa några av alla de jag är irriterad på och sova alldeles för få timmar inatt
3. försöka sova direkt, misslyckas och sova alldeles för få timmar inatt
4. sitta kvar framför datorn och hoppas att just den där personen
(- skulle ha varit en länk om jag haft något att länka till)
loggar in på msn och förgyller min natt och sova alldeles för få timmar inatt
5. be om ursäkt till en viss person (inte samma som ovan) och sova alldeles för få timmar inatt

eller så ska jag...

6. slå en klubba i huvudet och sova.

..på föregående inlägg då jag känner att jag verkligen inte fick fram mina känslor och tankar såsom de borde ha framförts.

Jag hatar människor
Jag hatar människor
Jag hatar människor
Jag hatar människor

Jag
hatar
människor
!!!

Sedär, en mycket bättre beskrivning av hur jag känner för tillfället.
Frittfram att påpeka att alla människor inte är hemska (denna man är ett av dessa undantag) men jag kommer förmodligen inte hålla med er om att någon annan inte är en människa värd att hata..

Jag vet att hat är ett starkt ord.
Men jag känner väldigt starka känslor just nu.

Först kan jag tala om att intervjun gick prima, ska provjobba imorgon(!) och ser faktiskt fram emot det. En ny dag, med nya möjlgheter och så vidare.

Sen till det detta inlägg ska handla om. Nämnligen besvikelse.
Visst är det väl så att vi alla blir besvikna ibland? (vissa oftare/mer än andra) Den där känslan av att se fram emot något, det blir som en ballog i magen och den sticks det sedan hål på och luften blåses ur en. Man känner sig värdelös, värdelös i andras ögon.

Idag vart jag besviken på två personer, riktigt jättebesviken. Jag var även sårad av en tredje, som förmodligen inte ens förstod att denne sårade mig. En fjärde person fick mig bara att ännu mer inse hur värdelös jag oftast känner mig. Nu var det egentligen inte meningen att detta skulle bli ett gnällinlägg, utan snarare ett inlägg som talar om för alla att, hur besvikna ni än är, det är inte erat fel!

Det är fan inte lätt att vara alla till lags
men jag fortsätter försöka..

Idag är vädret inte i närheten av lika fint som det varit de senaste dagarna, visserligen gör det mig ingenting att det är lite moln, svalare vindar och att solen ibland blir tvungen att anstränga sig för att nå fram. För hade det varit lika fint väder som det varit de senaste dagarna hade jag haft stora klädpoblem. Vad har man på sig på en arbetsintervju när det är 30 grader ute? Jag vill inte se lättklädd ut, inte heller för påpälsad. Jag vägrar gå på intervju och vara svettig/alldeles varm men samtidigt vill jag inte sitta och frysa.

Kort sagt, vädret passar mina intervju kläder alldeles perfekt.