tidenvillifatt

Jag är så trött på mig själv. Att jag aldrig gör som jag tänkt, som jag säger, som jag vill. Jag fortsätter i samma hjulspår. "Vad skiljer hjulspår från en grav? -Djupet" Jag är snart längst ner. Så långt ner i vanorna man kan bli. Så trött.

Okej, antar att jag ska ta upp några exempel. Så vi börjar med det som stör och plågar alla kvinnor (nästan alla i alla fall) deras vikt. Nu är det så att jag har några kilon för mycket, och vet om det. Men gör inte ett jävla skit åt det. Varje morgon påminner jag mig själv om att inte äta så onödigt mycket onyttigt. Att röra mer på mig. Varje dag misslyckas jag eftersom jag hela tiden säger, imorgon..imorgon. Varje kväll lovar jag att ta tag i allt, imorgon. Förbannade jävla imorgon.

Okej, ett annat exempel. Folk. Jag lovar mig själv gång på gång att inte ta skit. Att inte ringa folk som betett sig illa. Att sluta vara en sån beroende mes. Att ta tag i allt, sluta ta skit och bara bry mig om folk som bryr sig om mig. Men endå slutar det med att jag ringer upp alla de idioter som sårat mig så otroligt många gånger, bara för att inse att de kommer att såra mig igen. Varje gång blir jag lika chockad över att de sårar mig, varje gång försöker jag lista ut vad som är fel och varje gång skyller jag på mig själv. Jag blir så trött.

Vad ska jag göra?
Jag orkar inte.